TBS jubileumsbok
TROLLBÄCKENS BÅTSÄLLSKAP
1970 – 2020
Lagom till TBS jubileumsfest i juni 2022, två år försenad på grund av pandemin, blev Gunnar Berndtson färdig med denna jubileumsskrift.
Du kan hämta den här som pdf och läsa om gamla och nya tider på vår båtklubb. Du får även möta några av alla dessa TBSare som engagerat sig för att hamn och varv ska fungera och vara en trevlig plats för medlemmarna.
BESTÄLLNING AV TBS JUBILEUMSBOK
Du kan beställa ett tryckt exemplar av boken via denna länk:
https://simplesignup.se/private_event/194590/16dd62c613
Boken kostar 100 kr om du vill hämta den själv och 125 kr om du önskar få den hemskickad.
……….
……………………………………
……….
TBS historia från 1970 till cirka år 2000
Uddbyhamnen blir till
Det var händiga och handlingskraftiga pojkar och de köpte flytbryggor som lades ut. Nu visade det sig att de båda bryggorna skulle få en bättre placering om man försköt dem något mot syd, närmare TBK, men den marken ingick inte i arrendet med Kaleb utan tillhörde Stockholms Stad. Å andra sidan var den “över” och kunde inte nyttjas av någon som separat markområde, så den blev aldrig ifrågasatt förrän hösten 1997 då TBK köpte sin mark och till egen förvåning fann sig vara ägare även till del av vårt Uddbyhamn! Vi fick då flytta till den mark vi verkligen disponerade.
Bryggorna rymde 38 båtplatser. Bygglov för klubbhus kunde man inte få men att ställa upp en arbetsbod på hjul var det inget hinder för. Den inreddes, pallades upp (men var fortfarande “mobil”) och blev vaktstuga. Denna klubbens ursprungliga hamn är i och med köpet av varvsområdet överflyttat till varvet och Storängshamnen och rymmer idag 40-talet båtplatser.
Ängsudden Vissvass
Tyresö kommun hade en kommunal båtbrygga vid Ängsudden i Vissvass. Den borgerliga kommunledningen tyckte inte att det var en kommunal uppgift att driva båtverksamhet och ville därför lägga ut hamnen på en klubb. Budet gick först till TBK som dock tackade nej. De hade en väl fungerande anläggning i Uddbyviken. Då gick budet till TBS. Frågan väckte en omfattande diskussion och två läger bildades. Det ena lägret ville behålla den lilla klubben och den lilla hamnen medan den andra såg möjligheter i en expansion. Resultatet blev att man behöll den lilla hamnen men åtog sig att ta över i Vissvass. Namnet Vissvass lär komma från hvitvass. Den grunda viken är helt fylld av vass som på höst-vinter lyser vit. Det finns en gammal välbevarad by inom området, nu mest bebodd av sommarboende men även av åretruntboende.
Ängsudden var ett litet hemman som senast beboddes av Emma Blomqvist. Hon hade ett par kor och en häst och levde på sitt lilla jordbruk och lite fiske men var dessutom kocka åt de flottare som höll till i Vissvass. Man avverkade skog och timret kördes ned till stranden. Det “sjösattes” på en liten spårvagn, ett slags slip och buntades i sjön för att sedan bogseras till sågverk på annat håll. Ännu när vi tog över låg rälsen kvar liksom några gamla vagnar.
Byn har gamla anor Längs den gamla vägen som ringlar sig fram genom landskapet, körde spannmålsforor. Det var rysk spannmål som lossades från skutor på fjärden. Man spillde lite säd och med den ogräsfrö efter vägen. Därför kan man nu finna sällsynta växter i dikesrenen. Som bilväg sattes vägen i ordning först i början av 1960-talet. Dessförinnan fick man köra över Åva-Dalarövägen om man skulle till Stockholm eller Tyresö. Emma flyttade från Ängsudden i början av 1970-talet då kommunen löste in gården.
Området är mycket vackert och ligger inom Tyresta naturreservat, nära nationalparken. Därför har man stora förväntningar och krav på oss från parkförvaltningens sida men vi har de bästa relationer. Vår skogsvårdare Gösta Källin har fått många lovord för sitt sätt att vårda markerna inom och runt vårt arrenderade område.
TBS tar över Ängsudden
Den kommunala bryggan vid ängsudden i Vissvass var inte i god kondition och en enda brygga var för lite för att skapa en effektiv organisation med vaktgång och liknande. Det hade funnits planer på att bygga en riktigt stor marina med ett flertal bryggor i Vissvass, men det var dåligt med upptagningsmöjligheter och omringad av känslig natur så dessa planer hade kommunen övergivit. Dock hade man gjort djupmätningar vilka kom väl till pass vid planeringen av utbyggnad i TBS regi.
Nu hade Gunnar Berndtson blivit ordförande och Göran Berger hamnkapten. Planer gjordes upp, två nya bryggor inhandlades av Nynäsbryggan. Vi kunde ta in många nya medlemmar. Markområdet arrenderades av Tyresö kommun och bestod av ett gammalt bostadshus och en större lada med jordgolv. Kommunen hade lagt på nytt tak på ladan, ett Ondulintak, ett slags korrugerat papptak. Byggnaderna var dock nedgångna. En undantagsstuga var helt oanvändbar med husbock och dessutom svårt vandaliserad. Denna byggnad brände kommunen upp så småningom, vilket var en välgärning.
Längs stranden var det cirka 40 meter vassbälte. För att nå bryggorna fick man anlägga landgångar genom vassen. Det var så mycket vass att man inte kunde se bryggorna och båtar från land. Småningom kom en fjärde brygga mellan bryggorna 1 och 2 och därmed var hamnen utbyggd att rymma ca 275 båtar.
Strandrensning
Vid Ängsudden störde all vass och då vi kom i kontakt med en strandrensningsfirma med en mirakelmaskin beslöt vi att göra en strandrensning. Vi lyfte upp cirka 25 meter vass som lades på den resterande vassbädden som sedan täcktes med markväv och jord. För att undvika utflytning gjorde en strandskoning av telegrafstolpar. Nu kunde bryggorna förlängas inåt, vilket ju i sig är lite originellt.
Med detta fick vi ca 24 meters ökad brygglängd på 4 bryggor, vilket gav oss 68 nya båtplatser som erbjöds köande i den kommunala båtkön som vi just tagit över. Bryggorna har bytts ut efter hand. Nynäsbryggorna var av mycket dålig kvalitet och frös sönder. Istället har vi köpt in Rixöbryggor från Bohuslän. Undan för undan har vi bytt ut bojar mot y-bommar. Av rättviseskäl får de som önskar y-bom deponera för inköpspriset men i gengäld återbetalas hela depositionen vid avgång. Bojarna kräver mycket arbete med kontroll och flyttning för att passa aktuella båtar och även isen går hårt åt dessa. Y-bommarna kräver mycket mindre löpande underhåll. Dock måste bryggförankringen förstärkas och det måste vara bojar på nockarna för att hjälpa att stadga upp bryggorna. Alla båtar eller båtägare passar inte heller för y-bom varför det måste finnas bojalternativ.
Loftet
Ladan har fått golv, ny panel och nytt tak. För att få ner den stora takhöjden har vi spänt upp gamla segel som är belysta ovanifrån. På väggarna har vi tavlor och pinaler med marin karaktär. Ladan kallas nu för Loftet och värmes vid behov med ett varmluftsaggregat som sprutar in varmluft på 20 platser i lokalen. Detta tillåter att loftet användes även senhöst och tidig vår. I anslutning till Loftet har vi ett kök med stekhäll, varmluftsugn, spis, kyl, m.m… Vatten har också dragits in. Detta loft rymmer nu upp till 120 personer vid sittande bord. Vi har lagat 3-rätters middag för 107 personer i det lilla men effektiva köket. Vid flera tillfällen har vi haft mycket fina middagar med linnedukar, brutna linneservetter, porslin och glas. Vid andra tillfällen har vi haft enklare servering med engångsservice och buffé. Vi är dock lyckliga nog att ha mycket kvalificerade medlemmar inom restaurang. Dans till levande musik är kryddan på det hela och vi har med denna lokal ökat det sociala bandet medlemmar emellan på ett mycket bra sätt.
Storängens klubbvarv
Fortfarande saknade vi en egen uppläggningsplats, ett varv. Vi tog upp förhandling med Stockholms stad som ägde marken bredvid TBK. Här var nu åker med god matjord och marken brukades av lantbrukare Erik Magnusson, kommunalråd i Tyresö. Vi fick arrendera 20.000 m2 och så började utbyggnaden. Göran Berger blev varvchef och Roy Gripsborn byggnadsansvarig. Matjorden gick, till vår stora förvåning, inte att sälja utan vi fick lägga ut tegelfyllning ovanpå den fina matjorden. Det gick åt massor med tegelfylle. Det mesta kom från Blasieholmen där man rev en gammal byggnad.
Området inhägnades med staket. En kaj byggdes vid strandkanten men kort innan vi skulle börja upptagningarna rasade allt i havet ! Marken bar inte och vi fick tänka om. Fast berg hittades först ca 40 meter in mot land. Vi hyrde in en slängskopa och muddrade en bassäng in till denna bergklack och på den byggdes en ny kaj i ett rasande tempo. Allt arbete utfördes i egen regi med hyrd eller lånad utrustning. Nu fick vi en skyddad bassäng som vi sedan haft stor glädje av. Den ger skydd vid upptagning och sjösättning och den ger förtöjningsplatser för båtar under reparation eller i tur för upptagning.
TBS Maskinmuséum
Under tiden inköptes en gammal sliten arbetsbod i tre delar. Den monterades samman och placerades på hamnplanen för att utgöra raststuga, verkstad och förråd. Som sådan fungerar den ännu, efter flera ombyggnader. Vidare inköptes en mobilkran. Det var en gammal amerikansk mobilkran som var tillverkad 1942 och enligt uppgift hade varit med vid invasionen i Normandie 1944. Den hade då bara gått 250 timmar. Kranen visade sig mycket användbar men begränsades till mindre båtar. Ett kraftigt spel i framkanten var också användbart. En gammal Fordson Mayor traktor inköptes också och våra vänner i TBK talade om maskinmuséet i TBS. Det var inte utan att vi gav dem rätt.
Första året tog vi upp ett hundratal båtar. De flesta av oss hade varit hyresgäster vintertid hos TBK så de var ju inte så glada över att bli av med sina vinterliggare helt plötsligt, men de fann snart ersättare. På grund av kajraset hann vi inte få en egen mastkran på plats före upptagningarna detta första år och frågade TBK om vi kunde få hyra in oss hos dem – men vägrades detta! Då skulle ju deras medlemmar få stå i kö på grund av oss, sa man och det gick inte an. Nåväl, vi fick hjälp av andra klubbar så det ordnade sig och så småningom återfick vi goda relationer med TBK.
Följande år inköptes fler gamla mobilkranar, en Coles och en Northwest och senare ytterligare en Coles, lite modernare mobilkran. Fler och bättre traktorer kom till, kallade Sluggo och Lisa. Transportvagnar köptes, bl.annat från TBK, och vi hade en omfattande om än ålderstigen maskinpark som krävde mycket folk vid hanteringen och mycket underhåll. En kran på kajen lyfte till vagnar som av traktorer drogs till uppställningsplatsen och där stod ytterligare två kranar för att ställa av. Med några pickuper flyttades vaggor.
Slamkrypare
Det stod dock klart att sedan de stora investeringarna gjorts och klubbens ekonomi tillät så behövde upptagningssystemet moderniseras, dels för att minska olycksriskerna, men också för att inte kräva så mycket personal. Flera olika alternativ, alltifrån pelarkranar till traktordrivna hydraulvagnar (som TBK gått in för) utvärderades och slutligen fastnade vi för Slamkrypare tillverkade av Tullinge Teknik, konstruerade av ägaren Ingvar Granlid. De hade bara en prototyp färdig så det var lite äventyrligt att ge sig på detta nya system. Den första kostade 250.000 :- och var inte färdigutvecklad men tillverkaren var snabb på att vidta åtgärder för förbättring. Vårt köp var ju en fin referens, Småningom köpte vi ännu en Slamkrypare och dessa har effektiviserat arbetet mycket bra och det behövs idag egentligen bara slamkryparföraren, båtägaren och några man som med gaffellyft på traktor ställer fram vaggan. Under 2001 köpte vi in en ny modernare traktor.
Bojbåten Trollet
En marsdag för några år sedan skulle vi göra arbeten med bojar. Fyra man gick ut med bojponton som utgjordes av en bryggsektion på 6 x 2,4 meter med en brunn i mitten. Över brunnen stod en stubbrytare som handvevades med dubbla vevar. Denna vinterdag kantrade bojbåten och alla fyra kom i vattnet men kunde dessbättre räddas, våta och chockade. Vi beslöt att söka ett bättre alternativ till bojbåt.
I Figeholm hade vi sett en bojbåt bestående av 2 cisterner med en plattform och hydraulkran. Med den som utgångspunkt bad vi Roy Gripsborn skapa något bra och vi har nu säkert norra Europas finaste bojbåt. Det hör till saken att vi haft förmånen av att få disponera ALU-personal från Arbetsförmedling och just som vi skulle tillverka vår bojbåt hade vi en licenssvetsare som gjorde ett jättefint jobb.
Bojbåten består av två ca 6 meter långa cisterner. De förenas med rörbalkar. Överdelen har skalats av utom i akterpartiet. Vi har lagt nytt däck med stora luckor ned i skroven. I den ena står en dieselmotor som driver en hydraulmotor som i sin tur driver en utombordsrigg för framdriften, en lastblikran och en kraftig vinsch. I akterkastellet har vi verkstad i den ena pontonen och i den andra ett elaggregat för 380V trefas samt ett högtrycksaggregat. Nu kan vi även använda kapskivor, svets och andra elverktyg var vi vill. Bojbåten är mycket säker att arbeta med. Vi grenslar bojen och lyfter i centrum vilket ger utomordentlig stabilitet. Vi kan utföra alla sysslor. Kätting som är bevuxen med alger och snäckor spolas med högtryck. Då kan man dels inspektera slitage och rost, dels utföra arbete mycket lättare. Med ekolodet kan man lätt bestämma längden på ny kätting som ska kapas till o.s.v…
Vid säsongsinvigning ett år hade vi lagt bojbåten lite utanför hamnen. Vi hade lånat några startkanoner. Besättningen på 4 man klädde sig i blå kavajer och vita byxor och skärmmössa och så gick vi mot hamnen under skottlossning – riktiga bredsidor! Det var ett uppskattat inslag.
Masthantering
Vi har nu 2 sammanbyggda mastskjul, en mastkran som är elmanövrerad, med hög och lågfart, upp och ner. Verkstad och garage där maskinparken kan servas i uppvärmt utrymme.
Köp av mark
Under år 2000 inköptes varvsområdet av Stockholms Stad. Samtidigt utökades området så att vi under hösten/vintern 2000/2001 kunde avveckla Uddbyhamnen som flyttades till nya området. I planerna ingår att bygga ett nytt klubbhus nära bryggan, så fort ekonomin tillåter. Under år 2000 träffades även ett nytt arrendekontrakt med Tyresö kommun om Ängsudden om 20 år. Vi har därmed säkrat sällskapets markbehov för överskådlig tid.